CAMP SLAUGHTER en viktig film!

Camp Slaughter är en viktig film, speciellt för independent filmen. Den visade när den kom ut att det är möjligt att göra en snygg o schysst slasher utan statliga medel och den introducerade även många nya schyssta knep för indyfilmare i sverige att ge sina filmer en mer professionell stil. Den har inspirerat min film och även Fred Andersons kraftverk 3714, vad jag förstår så är den kommande rysaren The Unknown även den insiprerad av Camp Slaughter attityd att får vi inte stålarna så gör vi det ändå och de köpte även in en pd 150 kamera för att ha samma kamera som filmen.

För att vara en svensk film så är den banbrytande, för att vara en lågbudget shot on video film är den det ännu mer. Väldigt snyggt postarbetad, jag har själv bestämt mig för att använda mig av en Afx plug in som heter magic bullet som användes flitigt i camp slaughter. Det visade sig ha det bästa resultatet av de olika filter jag testat inför vietnam. Otrolig snygg deinterlacing o deartifacting och 24 fps med nästan ingen blurring, sen ger det nån form av skinande effekt på allting som är vitt som jag tycker är snyggt.

Tyckte premiären var tortyr då publiken bara satt o konstant garvade åt filmen. Då satt jag själv o försökte leva mig in o studera filmen, en sak är väl att garva där det ska garvas. Men att skratta där det inte ens händer nånting är bara störande.

Storyn är intressant överlag för sin genre och jag gillar iden att para Texas Chainsaw med Fredagen den 13e. Skådisarna gör ett övertygande jobb, Fred Andersson och Christian Magdu är väl de mest minnesvärda karaktärerna. Den innehåller många ovanliga intressanta element, som Bunnymans kostym och den galna adelsfamiljen. Det råder inga tvivel om att Munthe kan sin skräckfilm. En obehaglig känsla lider genom hela filmen, som jag tror är mycket tack vare Thomas Rydells experimentala musik och Munthes kameraarbete. Filmen har även väldigt snygga 3d animationer som bilden ovan visar, yxan och kläderna är en helt 3d animerad render.

Filmen lider av några små problem, slutet innehåller lite väl mycket klipp o scener av tjejer som vandrar runt i mörkret o skriker, sen tycker jag att inledningen, "present" delen kunde ha varit en flashback under Fluffys expostion. Men vad fanken, en obskyr liten lågbudget slasher ska ju inte vara perfekt heller och vad jag hört så har Munthe en tät ny directors cut på gång.

I framtiden tror jag att Camp Slaughter och även regissören Martin Munthe kommer få den uppmärksamhet som förtjänas. Munthe är verkligen en duktig regissör och just nu har han precis färdigställt en ännu viktigare svensk film. Tack vare ett besök i cannes och en presentation av Camp Slaughter så fick Munthe en chans att göra en hollywood film direct to video creature featuren Stinger. Förhoppningsvis är Stinger filmen som introducerar en början på en industri i sverige.